Bra jobbat, men ni är dock lite färgblinda

Bra jobbat mina vänner! Bara några få enstaka av er tabbade sig i inlägget med mitt dagisfoto och alla andra listade ut om att jag var den lilla krabaten i mitten med grön klänning. GRÖN klänning. Alla nämnde att jag hade blå klänning på mig och...ursäkta?! Okej, ni är coola och så, men lite färgblinda.

Eller så är det nog jag nu när jag tänker efter...

Klänningen är grön. Inte blå, deal?

Och ni undrade inte ens om jag lever?!

Okej, jag har varit borta i nästan fyra dagar (!!!!) och ingen av er har ens hört av sig och frågat om jag är vid liv. Öhm, tack så mycket era känslokalla människor.

Nej Kristina, nu skall vi inte vara negativa här! Solen skiner ju jättemycket och jag har fått en någorlunda färg i ansiktet och mina blodådror lyser åtminstone inte längre igenom. Vackert.

Direkt efter senaste inlägget åkte vi iväg till sommarstugan (okejokej, vårstugan, det är maj om vi nu ska vara ultrapetiga). Och... jag glömde min kära datorväska där självklart min dator också låg. Japp. Där har ni hela storyn jag hade att berätta. Döm mig inte för att jag åldras för fort och blir senil i förtid och glömmer saker.

Självklart köpte jag nyss bananer på Lidl. "Det är extrapris, det är max 3 kg per kund, du måste lägga ut ett kilo" sade han i kassan. Blev deppig och lämnade resten. Nåja. Känner mig förresten som värsta småbarnsmamman när jag håller sådär många bananer i famnen.

Hitta mini-Kristina

Ja, precis som rubriken säger. Försök att hitta mini-Kristina bland alla dessa juniors från min dagisgrupp. Och våga inte ens gissa fel, ni vill inte veta vad som händer då.

Kan förresten passa på att nämna att jag var ganska fet som liten. Hoppas att ni ville veta det.

Kul att fotot också har kommit upp på facebook + en massa andra barnfoton på mina kompisar och mig när vi sitter och petar i näsan under picnik. Not.

Inte alls svar på allt

Kasta ut mig från bilen

Gissa vad jag har gjort?! Varit och hälsat på några bekanta. Men det är inte det som är grejen, utan själva lilla biltrippen på sex timmar. Så, nu vet ni var jag har hållit hus.

Jag har i alla fall haft rolig underhållning i form av failade sms-bilder. Här har ni den bästa enligt mig, kanske för att jag är en datornörd. Skrattade åt den så mycket så att mamma hotade att kasta ut mig från bilen.

Kär i skurkar

Idag är det äntligen en lovdag. Åh, vad jag har längtat. Känns som att alla firar mig när alla säger "Kristi Himmelsfärd". Så ja, jag känner mig lite speciell idag utan anledning.

Denna dagen ska jag spendera på att titta på Prison Break. Åh, jag har blivit helt beroende av den serien. Missade två Top Model-avsnitt häromdagen bara för att titta på serien. Jag missade Top Model! Kan ni förstå det?! Jag måste ha blivit sjuk eller någonting.

Känner mig också speciell med tanken på att alla tjejer springer runt och är upp till öronen förälskade i Justin och One Direction och så sitter jag här och är kär i tatuerade skurkar. Bra.

Varför jag kollar på ryska nyheter

Ni stammisar kanske kommer ihåg ett liknande inlägg, men jag måste bara upprepa mig. 
Ryssland har allvarligt världens bästa nyheterssändningar. Och det är tack var det den coola bakgrunsmusiken bakom varje reportage. Ibland är det James Bond-stuk på dödsrapportering och ibland är det vanligt pianospel när man filmar barn som lyckats rädda sina hundar från att drukna. Men idag var det en alladeles speciell bakgrundmusik.

Idag var det nämligen "They see me rollin'". Åh, jag har aldrig någonsin njutit av nyhetsavsnitt så mycket som idag.

Simmat 28 km

Jag hade världens bauta-SO-prov idag därav den dåliga uppdateringen. Kom in och var taggad på att skriva jättemycket. Fick en total blackout och skrev ingenting på sista frågorna. Bra, Kristina, bra.

Har nyss varit och simmat med skolan  och gjort ett simtest. En. Av. Dem. Värsta. Sakerna. Jag. Varit. Med. Om. Bokstavligen.

Känns som att jag har simmat 28 km när det var max 500 meter. Men ack vad det kändes dock.

Jag och mitt trolliga Rapunzel-nudelsoppa-hår efter badet. Ifall att ni ville se alltså.

Skrämmer mig

Öhm, vissa utav mina facebook-svar genom tiderna skrämmer mig, okej.

Och plötsligt såg jag ingenting

Var på Konsum nyss. Plötsligt började ögat klias och plöstligt såg jag ingenting. Ingenting. Abrakadabra.

Upptäckte då att en av kontaktlinserna hade åkt ur. Fick välja mellan pest eller kolera - att börja leta efter linsen och stoppa in den igen eller att ta ut den andra mitt i affären. Ni som också har kontaktlinser vet att inget av de tidigarenämnda varianterna är så bakterieladdade att man inte ens får tänka på dem.

Det slutade med att jag nöp mig i ansiktet vilket fick mig att gråta och den andra linsen åkte ur. Besökarna på Konsum måste ha fått sig en riktig dramafilm-upplevelse. Men linsen var i alla fall ute och jag var sådär halvblind. Men glad.

Stämmer till 150%

Aldrig solarium igen, aldrig

Vad jag gjorde nyss: Var på solarium för första gången. Själv.

Varför? För att få en någorlunda mänsklig färg eftersom alla har klagat över att jag nästan är blå i ansiktet.

Gick det bra? Nej.

Varför inte? Jag vågade inte stänga överdelen på solariumet eftersom jag är rädd för trånga utrymmen. När den åkte ner ändå blev jag så rädd att jag skulle bli instäng så jag sprang ut i panik i bara underkläder.

Sensmoral: Gå aldrig på solarium igen.

Snabbare än de tävlande

För er som inte vet: Göteborgsvarvet är ett maraton fär folk från hela världen tävlar och springer så fort som möjligt genom hela Göteborg.

Jag kommer för sent till kyrkan vid konfirmationen igår varpå alla mina kompisar tittar med ett leende på mig eftersom att jag andas så tungt.

Jag: Ouuf, man kunde ju nästan tro att det var jag som sprang Göteborgsvarvet!

Vart försvann jag någonstans?!

Vart tog lilla jag vägen? Ja, vart tog lilla jag vägen?! Jag som skulle ha en bloggdag idag! Och så försvann jag bara?!

Jo, men jag lever faktiskt.

Hej hej! Jag lever!

Grejen var att jag drog iväg till min kompis konfirmation, grät en skvätt (kanske av skratt) av prästens sång, åt chokladtårta och till slut delat på en cheeseburgare. Som nästan alla andra dagar brukar sluta.

Nejdå, men jag hoppas att ni kan ursäkta mig. För det kan ni väl, va?! För annars.....bam bam bam.

Tidsoptimist

Ja, jag vet. Jag är en tidsoptimist. En ordentlig sådan också. Kom i sista stund (öh... klockan tio på kvällen) på att jag hade en inlämninguppgift i historia. Bra med lite kvällsplugg förutom att deadlinen på den låg 23.59 samma dag.

23.59!

Men, jag hann. Öhm, ganska precis om man säger så också.